give me painkillers, please.

Idag har jag vaknat, gymmat lite (läs: 10 situps), ätit thai till lunch, shoppat som om jag vore ekonomiskt oberoende (vilket jag förövrigt låtsats att jag varit hela resan, och nu börjat inse att jag kommer ha typ 68 missade samtal från en arg bankman när ag kommer hem), gått vilse och fått en massa ofrivillig motion,
fotat förbannat tuffa parkeringshus (=drog upp kameran för att det skulle se ut som att jag hade koll på läget),
ätit middag och druckit vin (antagligen ett glas för mycket, but who cares? - jag har semester), och blivit påkörd.

jag har med andra ord hunnit med en del idag. det sistnämnda var väl mer eller mindre ofrivilligt dock.
jag missade helt enkelt att kolla vilken färg det var på den där jävla gubben på trafikljusen.
så jag fick en flygtur på nån meter eller två. ont gjorde det. aj aj.
min käre läkarfar var snabbt på plats, och konctatera att;
'jadu Madde, det verkar som du haft en väldig tur. det var synd, nu gick du miste om att åka ambulans, och det hade vart en upplevelse!'
jag älskar att min pappa är så otroligt positiv. och att han bryr sig om att jag får spännande minnen från den här usa-resan...thanks dad, i love you loads.

sa jag att jag inte ville åka hem? snälla, låt mig stanna här.
det är nästan så att jag ställer mig som en bell ringer, och ropar

'Merry christmas to everyone,
(pause),
now, give me money,
(pause),
oh, thanks - MERRY XTMAS'

jag vill stanna. vill inte åka hem till min 'vänner'. jo, en del av dom såklart. the better half of them. men dom andra?
omg, what was i thinking?! skryt, kallprat, komplimanger hit och dit. hur blond och blåögd är jag?
nedu, jag köper inte ditt snack längre.i don't trust u. never had, never will.
i'm sorry.



...did i mention that i love the USA?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

M@il: (publiceras ej)

URL - Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0