The boy in the striped pajamas.
Har just vart på bio med min väna far. 
Vi såg på en helt klart sevärd film, pojken i randig pyjamas.
Handla om nazityskland.
Vi höll dock på att missa filmen,
efterssom vi bestämde oss för att ta bilen in till stan,
och det i vanlig ordning är en nästintill omöjlighet,
att hitta parkering i Sthlms innerstad.
Iallafall om man är som min pappa:
och tror att allt här i livet är en tävling!
Och idag gick tävlingen ut på att hitta gratis parkering i stan,
dvs dissa parkeringshusen.
Visst, det låter ju visserligen inte alltför svårt,
om det nu inte hade visat sig att min pappa bara kan parkera åt ett håll....
Madde: 'Där har du en lucka...'
Pappa (kör förbi och muttrar): 'Det går inte...'
Madde: 'Nehe...men där då!'
Pappa (kör förbi och muttrar ännu hägre): 'Ne, det blir från fel håll. Jag kan bara backa åt höger..'
Madde: 'Va?'
Pappa: 'Ja, vadå? Alla har vi väl våra bra och dåliga sidor...'
Madde: ???
Tiden går, och vi börjar inse att vi snart kommer missa filmen...
Madde: 'Ska jag parkera bilen då?'
Pappa (skrattar och skakar på huvudet): 'Neeeej gumman, vi hittar snart en bra parkering.'
Tillslut kommer en ficka på höger sida,
och pappa börjar sakta men säkert backa in bilen.
Det blir många försök och tiden går..
Efter tio (10) minuters uppkörning på trottoaren, ger han upp och muttrar:
' Jaha Madeleine, hur var det nu.... Kunde du fickparkera sa du?'
Haha, stackarn.
Inte ens hans favoritsida gick bra idag. Som tur var styrde ju Madde (kalla mig Schumacher) upp situationen.
Efter bion så tävla pappa förövrigt vidare: Nu gällde det att handla smart.
Han gick först in på Ica och köpte Oxfilé för fyrahundra (400) spänn,
vilket han senare kompenserade upp med att direkt efter tåga in på Lidl och köpa glass för 3.90:-
När han köpt sin rabbaterade glass var han nämnligen skitnöjd!
Ica-kvittot var som bortglömt, och han var grymt stolt över sitt glasskap.
Han ansåg att han helt klart var en av Sveriges smaratste konsummenter...
Suck, min pappa i ett nötskal. Jag älskar honom.
